 |
 |
 |
Trots att Mamman läser ännu en bok, kan Embla ändå inte somna. Kroppen bara vägrar, totalt. Det känns som om ingen ser Embla. Som om hon bara var en liten prick i kosmos.
Läs mer om boken
I Majken Pollacks och Sara Lundbergs bilderbok Emblas universum vill lillasyster Anna vara med när Embla bygger en rymdraket. Men hon får inte säger Embla. ”Absolut inte!”
Majken Pollack
Majken Pollack är teaterregissör, skådespelare och teaterlärare. I sitt teaterarbete låter hon ofta fokus ligga mer på processen än på målet. Det blir då mer spännande att se vad som till slut föds fram ur arbetet.
Majken är uppväxt i Boliden utanför Skellefteå. Teaterintresset kommer från Charlie Chaplin och TV-sända cirkusföreställningar. En gång kom en riktig cirkus till Boliden. I pausen arrangerades en tävling där det gällde att stå kvar så länge som möjligt på en häst som sprang runt i manegen. Förstapriset var en chokladkaka. Majken vann. Då kände hon att hon hade naturlig fallenhet för att livnära sig som artist. Cirkus blev det dock inte, även om hon var med när Cirkus Cirkör startade. Däremot blev det fysisk teater. Bland annat åkte hon till Paris och den berömda teaterskolan Jacques Lecoq. En tid hon kallar en ”kreativitetsöppnare”.
Trots att teatern är Majkens huvudsakliga sysselsättning har även skrivandet funnits med länge. En hel del dikter och scenföreställningar har det blivit genom åren. Majken frågade en gång teaterkollegan Sara Lundberg om hon kunde tänka sig att illustrera en av Majkens diktsamlingar. Det hela rann dock ut i sanden. Fokus låg hela tiden på teatern.
Hon började tänka i barnboksform för ett par år sedan när hon började läsa högt för de egna barnen. Äldsta sonen ville också att hon skulle hitta på berättelser med honom och hans kompis i huvudrollen.
Debutboken om Embla och hennes universum har faktiskt ett verkligt ursprung som utspelade sig hemma med de egna barnen. En händelse Majken skrev ner för att minnas. Att det skulle bli en barnbok av det visste ingen av dem då. Men att det blev illustrationer av just Sara Lundberg var självklart. Att boken påminner om ett litet kammarspel är kanske heller ingen slump.
Så här säger Majken Pollack om sitt skrivande:
Jag sitter på ett tåg. Det är natt, jag är fjorton år, ensam i universum och på väg att hälsa på min cancersjuka bror. Tankarna bara snurrar i huvudet, de tar över hela mig. Ingenting finns kvar. Jag försvinner bland alla tankar, om livet, om döden, om det som finns emellan. Tiden.
Där och då, när det känns som jag ska sprängas av att inte få plats att bara finnas, skriver jag min första dikt. Den handlar om tåg, om tid och om att vara på väg.
För varje gång jag skriver känns något lite klarare, lite tydligare. Det osynliga, ogripbara blir verkligt för en stund och jag finns i orden. De tar mig genom tiden och jag kan se vägen jag går på.
