”Alvina” är ett forntyskt kvinnonamn bildat av al - all och wini - vän. Det står att läsa i 60.000 främmande ord och namn av C.M. Ekbohrn, utgiven 1904. Liksom mitt eget efternamn, Hoas, har namnet Alvina också en koppling till Gammalsvenskby – den lilla svenska byn som ligger nära staden Cherson i nuvarande Ukraina.

Så länge jag kan minnas, har jag blivit påmind om mitt ursprung när jag presenterar mig. Några jag träffar har hört talas om Gammalsvenskby genom någon av de många tidningsartiklar, radioprogram och dokumentärer som gjorts om byn. Andra blir nyfikna och vill veta mer om namnet. Ibland händer det också att jag får följdfrågan ”Vems är du?”, och får svara ”Jag är prästen Sigfrids äldste son Erics mellandotter”. När det händer, vet jag att jag har träffat en annan svenskbyättling.

Genom mitt namn har min släkts ursprung alltid funnits med mig. Prästen Sigfrid, min farfar, föddes i Gammalsvenskby 1908 och var i sin tur son till Kristoffer Hoas, byns lärare och präst. Kyrkan och skolan var naturligtvis centrala för byborna i deras strävan att bevara det svenska språket och kulturen. Både Kristoffer och Sigfrid var också måna om att bevara traditioner och berättelser från byn även efter det att svenskbyborna 1929 flyttat ”tillbaka” till Sverige. När jag presenterar mig och får förklara mitt namns historia, blir jag ständigt påmind om deras berättelser. Det är en del av min identitet.

Men det finns också andra berättelser från byn, som under årens lopp har hamnat i skymundan. Trots Sigfrids många försök att rikta ljuset mot sin mor, Emma Hoas (född Skarstedt), tenderar hennes livsgärning att ständigt hamna i skuggan av hennes mans.

Emma Skarstedt var rikssvenska, ursprungligen från Malmö. År 1899 reste hon till Gammalsvenskby för att verka som slöjdlärarinna och missionär. Hon gifte sig så småningom med byns präst och kom att stanna i byn i 30 år. Genom hennes ständiga korrespondens försågs byborna bland annat med böcker och tidskrifter från Sverige. Det exemplar av Ekbohrns 60.000 främmande ord och namn där jag nu hittar ursprunget till namnet Alvina har tillhört både Kristoffer och Sigfrid, men det är mycket möjligt att boken kom till Gammalsvenskby genom Emmas försorg.

Ännu mer sällan hörs berättelserna om alla de kvinnor från Gammalsvenskby som genom historien gjort så mycket för språkets, kulturens och människornas överlevnad i byn. De som ensamma fick sköta familj och gård då männen var inkallade som soldater eller tillfångatagna av sovjetmakterna. De som återberättade såväl skrönor som byns historia för varandra, sina barn och barnbarn, och på så sätt höll den svenska kulturen i byn levande.

Alvina förlags logotyp är en hyllning till kvinnorna i Gammalsvenskby, som ofta bar vitt huckle. Logotypen har ritats av Mattias Sundström och formgivits av Katarina Nyberg på Gladiator designbyrå.

För att hålla svenskbykvinnorna i ständigt minne, har jag också valt att kalla förlaget Alvina. Namnet betyder allas vän – den av alla älskade och var ett mycket vanligt kvinnonamn i Gammalsvenskby.

Min förhoppning är att Alvina får återge många olika slags berättelser som vi kan låta bli byggstenar i vår identitet, och som låter språket och kulturen leva även i framtiden.

Kristina Hoas, Bromma den 14 april 2010

Läs mer om Gammalsvenskby

Läs mer om Alvina förlag och produktion